En början
Varje Reel- eller Hallmarkfilm börjar på samma sätt: en tjej går med en kaffemugg från närmaste kafé, pratar i eller håller i en mobiltelefon, är stressad och är på väg till sitt jobb där hon efter en presentation får veta att hon kanske kan bli befordrad. Men för att kunna göra ett bra jobb och för att kunna tänka efter så blir hon erbjuden lite semester. Och den semester är ju hos sina föräldrar eller en faster som har tagit hand om henne sedan föräldrarnas död. Föräldrarna, eller fastern, bor så klart ute på landet, eller i alla fall totalt olik den miljön hon lever i dag: stressiga New York, Chicago eller Settle. Den första man som visas på filmen är ju så klart den personen som hon kommer att kyssa i slutscenen. Oftast är det en high school-sweet heart, en gammal kärlek eller någon som hon verkligen inte gillar.
Lite förutsägbart kan tyckas, ingen spänning, ingen förväntan. Men ändock så kollar jag på film efter film. För någon gång händer det ju faktiskt att filmen är bra. Hör och häpna.
Syftet med detta inlägg var just början. Hur börjar man en bok eller en film som gör att läsaren eller tittaren tycker att det är värt att fortsätta? Hur fångar man intresse?
Kanske jag får svar på det medan jag skriver ordbajseri på denna blogg. Vad vet jag.
Viktigaste lärdomen i dag: Ta hand om dina fötter, de kommer att ta dig dit du vill.
(Bildkälla: pixabay.com)